Mönstret Elefant av Estrid Ericson
Det är svårt att tänka på butiken Svenskt tenn utan att tänka på mönstret Elefant, som skapades av Estrid Ericson på 1930-talet efter att hon inspirerats av batiktyg skapade i det som på den tiden hette Belgiska Kongo.
Trots att mönstret numera har hunnit få många år på nacken känns det fortfarande nutida snarare än retro och Svenskt Tenn erbjuder nuförtiden många olika produkter tillverkade av Elefanttyg i linne eller bomull. I butiken i Stockholm saluförs till exempel kuddar, väskor, necessärer och tygklädda pallar, och man kan också köpa själva tyget löst som metervara. Tyget finns tillgängligt i totalt elva olika färgställningar.
År 2013 lanserade Svenskt tenn en tapet med mönstret Elefant där elefanterna kontrasterar mot en grå, röd eller mörkblå botten.
Estrid Ericson – konstnär, inredningsarkitekt och affärskvinna
Estrid Ericson (1894 – 1981) grundade tillsammans med tennkonstnären Nils Fougstedt företaget Svenskt Tenn AB år 1924. Till en början sålde butiken bara tennföremål, men redan år 1930 utökades sortimentet till att inkludera olika sorters heminredningsprodukter. Förutom att driva företaget arbetade Ericson med tennformgivning och inledde samarbeten med bland annat Anna Petrus och Josef Frank.
Exempel på sådant som utformats av Estrid Ericson är de svenska klassiskerna tennelefanten och ekollonvasen, och hon ligger också bakom grytunderlägget ”Bless this house oh Lord we pray” som hon ritade som en dörrdekoration.
Det inredningsideal som Ericson och Frank arbetade fram tillsammans kallade de för ”Accidentism” eller ”De lyckliga tillfälligheternas filosofi”.
Bordet Superellips av Bruno Mathsson i samarbete med Piet Hein
Bordet Superellips skapades av Bruno Mathsson år 1964 i samarbete med Piet Hein. Piet Hein hade föreslagit att formen superellips skulle användas för att lösa vissa trafikproblem inför byggandet av Sergels Torg i Stockholm, och Bruno Mathsson insåg snabbt att superellipsen även hade stor potential i nischen heminredning.
Inspirerad av den geometriska formen superellips skapade Mathsson bordet Superellips, och Mathsson och Hein uppfann också det revolutionerande spännbenet som ger åskådaren en känsla av att den solida bordsskivan är så lätt att den nästan svävar i luften. Bordsskivans form har drag av både rektangel och ellips och bordet passar med sina smäckra ben bra in i många olika inredningsstilar.
Idag kan man köpa bordet Superellips med spännben av stål eller med kluvna ben av trä. Oavsett vilket alternativ man föredrar går det att få bordet med hel skiva eller med tudelad skiva. Med den tudelade skivan kan man lägga in ett obegränsat antal kvadratiska eller rektangulära tilläggsskivor för att göra bordet större.
Bruno Mathsson (1907 – 1988)
Bruno Mathsson var under sin livstid en av de svenska arkitekter, uppfinnare och möbelformgivare som fick mest uppmärksamhet internationellt. Han skapade bord, stolar och fåtöljer, och konstruerade även 35 stycken så kallade glashus i Europa. Ett av dessa glashus är Villa Prenker i Kungsör, vars form påminner om ett Drakenplan ovanifrån.
Bruno Mathssons far var snickare och det var i hans fabrik i Småland som den unge Bruno fick sin grundutbildning i möbelhantverk. Bruno lånade också möbeltidningar från Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg och fick därigenom kontakt med funktionalismen.
Piet Hein (1905 – 1996)
Piet Hein var en dansk vetenskapsman, matematiker, uppfinnare, brädspelsutvecklare, konstnär och filosof. I Sverige är han mest känd för att ha formgivit Sergels torg tillsammans med den svenske arkitekten David Helldén. Som författare använde han sig av pseudonymerna Kumbel Kumbell och Notorius Jubelco.
Fåtöljen Senna av Gunnar Asplund
Fåtöljen Senna ritades av Gunnar Asplund inför Världsutställningen i Paris år 1925 och ses idag som ett av de förnämsta exemplen på stilen Swedish Grace. År 1983 lät det italienska företaget Cassina tillverka en ny upplaga av Senna begränsad till hundra exemplar som alla ligger mycket nära originalet och betingar höga priser när de då och då dyker upp på möbelauktioner.
Stilen Swedish Grace hade sin höjdpunkt under 1920-talet och kan sägas vara en slags nordisk klassicism som utvecklades ur de allmänna nyklassicistiska strömningar som rådde runt om i Europa. Det nationalromantiska idealet och jugendstilen hade börjat ge vika, och man återvände till ett stramare formspråk med tydliga geometriska former, med tydlig inspiration från både det sena 1700-talets nyklassicism och de antika grekiska stildrag som en gång inspirerat nyklassicisterna.
Medan man i Kontinentaleuropa snabbt rörde sig vidare mot funktionalismen dröjde den återuppväckta klassicismen sig kvar längre i norden där den utvecklades till Swedish Grace – också känd som Swedish Modern och nordisk Art Deco. 1920-talet var en glansperiod för svensk formgivning och den stil som utvecklades går att se en återklang av i många av de betydligt yngre svenska möbler som kom att bli internationella möbelklassiker och som bidrog till att skapa sinnebilden av modern skandinavisk möbelformgivning och inredningsdesign som den ser ut idag.
Gunnar Asplund (1885 – 1940)
Arkitekten, möbelformgivaren och professorn Gunnar Asplund är bland annat känd för Skogskyrkogården med skogskrematoriet, som han utformade tillsammans med Sigurd Lewerentz. Asplund är också den arkitekt som ligger bakom Stockholms stadsbibliotek, Stockholms stadsarkiv och tillbyggnaden på Göteborgs rådhus.
Asplund räknas som en de främsta företrädarna för Swedish Grace, och han var också en av de pionjärer som introducerade funktionalismen i Sverige. Bland Asplunds möbelklassiker hittar vi förutom ovan nämnda fåtölj bland annat den så kallade Asplundlampan som han skapade för Skandiabiografen år 1922. En annan klassiker är fåtöljen GA2 från år 1930.