De svenska glasbruken, från medeltid till industrialism
Den allra tidigaste glastillverkningen i Sverige som vi känner till var den produktion som skedde i vissa svenska kloster under 1100-talet. Troligen hade de munkar som tillverkade glaset lärt sig hantverket nere i Kontinentaleuropa. Om man räknar från den här epoken fram till millennieskiftet har det funnits cirka 320 stycken glasbruk och hyttor i Sverige, och många av de mest berömda har legat i Smålands djupa skogar.
I den här artikeln kommer vi att ta en titt på framväxten av glasbruk i Sverige från Gustav Vasas regeringstid och fram till och med 1800-talets industrialism. För mer information om de svenska glasbruken från sekelskiftet 1800/1900 och in i våra dagar, besök vår artikel om 1900-talets svenska glasbruk.
1500-talet
Kung Gustav Vasa ville få igång en inhemsk produktion av glas och bjöd därför år 1556 in glasblåsarna Andrea Ninquedo och Rochius Brijos från Venedig. Andrea Ninquedo kom senare att byta namn till det mer svenskklingande Anders Glasmakare.
Att flytta från renässansmetropolen Venedig var en stor sak på flera olika vis, det handlade inte bara om att byta varma katolska tätbefolkade Venedig mot kalla protestantiska glesbefolkade Norden, utan också om lyckas göra det utan att någon i Venedig fick reda på vad som vad i görningen. De venetianska glasblåsarnas kunnande räknades nämligen som en venetiansk hemlighet och hårda straff väntade den glasblåsare som blev påkommen med att ägna sig åt glasblåsning – eller sprida kunskap om glasblåsning – utanför staden. Ninquedo och Brijos lyckades dock ta sig iväg från Venedig och väl på plats i Sverige var de i säkerhet.
År 1585 inrättades det första glasmästarskrået i Sverige och det kännetecknades av stark skråkänsla och strängt hemlighetsmakeri. Många av skråets medlemmar var glasblåsare från utlandet; få infödda svenskar antogs som gesäller.
Ett av de allra första glasbruken i Sverige startades år 1594 på Älgön i Mälaren, med tyske Peter Keller som glasblåsare.
1600-talet
Den förste svensk som fick tillstånd (privilegie) att starta ett glasbruk i Sverige var Melchior Jung. Han öppnade år 1641 Jungs glashytta i den del av Stockholm som på den tiden kallades Munklägret, numera Kungsholmen. I samband med att Jung fick tillstånd att öppna glashyttan infördes också en regel om att ingen annan fick uppföra ett glasbruk i Sverige under de närmsta åtta åren och att inget glas fick importeras från utlandet.
Den italienske tiggarmunken Giacomo Scapittas hytta gav upphov till det långlivade Kungsholms bruk, en verksamhet som var igång från 1676 till 1815. För Scapittas gick det dock inte lika bra som för bruket; han fick fly landet efter att ha avslöjats med förskingring, bedrägeri och att ha gett sig själv den falska markistiteln Guagnini.
1700-talet
Det var på 1700-talet som den svenska glastillverkningen verkligen började ta fart, men glasbruk som Limmared och Kosta i täten. Inom överklassen efterfrågades bland annat vinglas, glaspokaler och fönsterglas. 1700-talets så kallade frihetstid gynnade den svenska industrin och flera nya glasbruk öppnade.
Kosta glasbruk gick på högvarv; dels skulle man producera bruksglas av prisvärd grön och brun glasmassa, dels hade man blivit kunglig hovleverantör och behövde skapa förstklassigt glas efter böhmisk och venetiansk förebild.
1800-talet
Under 1800-talet öppnade över 90 nya glasbruk i Sverige. Det framväxande borgerskapet älskade att omge sig med statussymboler av glas; till exempel var det i det närmaste socialt självmord för en ståndsmässig borgerlig familj att inte äga åtminstone en fin glasservis.
I Sverige importerade man tekniker utifrån och experimenterade fram egna. Från England och Irland kom modet med skärslipad dekor som blev en stor succé även i här upp i Norden. Tekniken att blåsa glas i fast form introducerades också och på 1830-talet kom det maskintillverkade pressglaset till Sverige. Det experimenterades också friskt med att ta fram nya lösningar för att färga glasmassa eller måla dekorationer direkt på glaset.
Bland de största svenska glasbruken på 1800-talet hittar vi bland annat Reijmyre och Kosta. Reijmyre låg till skillnad från många andra glasbruk inte i Småland utan i norra Östergötland. En av Reijmyres stora försäljningssuccéer var fyrbandsglasen (länsmansglasen); glas som redan under blåsningen gavs horisontella ränder och därmed fick en dekor som påminde om slipning men var billigare att producera. Hos Kosta satsade man på att hålla ett mycket brett sortiment tillgängligt, till exempel saluförde man frammåt slutet av seklet 60 olika glasserviser.
Småland – Sveriges glasrike
Många av de glasbruk som anlades i Sverige under 1700-talet och 1800-talet låg i Småland, och det var inte någon slump att de hamnade just här. I Småland fanns sedan långt tillbaka en tradition med småskaliga järnbruk – en viktigt inkomstkälla i bygder där jorden inte alltid var så idealisk för jordbruk. När mer storskalig gruvdrift kom igång i Norrland konkurrerades dock många av dessa småskaliga småländska järnbruk ut och lades ned, men i vissa fall ersattes de med glasbruk.
När glasbruken började poppa upp i Småland fanns där alltså redan en tradition av att arbeta ”på bruket” och man behövde inte försöka rekrytera personal bland landägande bönder som ofta såg på bruksmiljön med skepsis. Glasblåsarna var ofta utländska mästare som lärt sig hantverket nere i Europa, men bruket behövde också kringpersonal och den kunde enkelt rekryteras lokalt i Småland.
I Småland fanns dessutom rejält med skog som kunde ge ved att driva hyttorna med, och på vissa ställen fanns det sågverk längs forsarna och den spillved som uppstod där kunde komma till nytta i hyttornas eldar. Småland hade också bra tillgång på vissa råvaror som behövdes för framställningen av glasmassa, bland annat sand.
Sist men inte minst så var det medvetna politiska satsningar som låg bakom skapandet av det småländska ”Glasriket”. Landshövdingarna i Kronobergs och Kalmar län hade kommit överens om att försöka se till att området kring länsgränsen skulle börja användas för industriell produktion, och de utlovade förmånliga villkor för den som ville starta en verksamhet där. Bland annat donerades stora skogsområden till de nyetablerade glasbruken så att de inte skulle behöva köpa ved till sina hyttor.