Orrefors Kosta Boda är en svensk glasbrukskoncern. Den bildades år 1990 av sju stycken glasbruk i Småland:
- Orrefors glasbruk
- Kosta glasbruk
- Boda glasbruk
- Åfors glasbruk
- Johansfors glasbruk
- Sea glasbruk i Kosta
- Sandviks glasbruk i Hovmantorp
År 1994 togs Johansfors glasbruk över av de anställda vid bruket. Boda glasbruk lades ned 2003 och Sandviks glasbruk året därpå. År 2013 avslutades produktionen i glasbruken Orrefors och Åfors.
Idag sker tillverkningen av bruks- och konstglas under varumärkena Orrefors, Kosta Boda och Sea främst utomlands samt i Kosta. Kopplingen mellan varumärket och bruken i Boda, Sea och Orrefors finns alltså inte kvar men än som historisk artefakt. Produktioner formges av ungefär tjugo stycken formgivare knutna till Orrefors Kosta Boda AB, och produktionen inkluderar bland annat konstglas, servisglas, barglas, skålar, vaser och ljuslyktor.
Orrefors Kosta Boda AB har två helägda dotterbolag:
- Glasma AB som ligger i Emmaboda och tillverkar råvara för glasproduktion
- Orrefors Kosta Boda Inc som är försäljningsbolag för marknaden i USA
Orrefors glasbruk
Orrefors glasbruk grundades år 1898 och stängdes år 2013. Sedan år 1990 ingick det i Orrefors Kosta Boda AB.
En av Orrefors sista uppmärksammade kollektioner var Orrefors by Karl Lagerfeld som lanserades under våren 2011 i samarbete med modeskaparen Karl Lagerfeld. Året därpå meddelande Orrefors Kosta Boda AB att glasbruket i Orrefors skulle stängas.
Orrefors historia
Bakgrund
Redan år 1726 grundades ett järnbruk på platsen av kornetten Lars Johan Silfversparre, ägare till Orranäs säteri vid Orranäsasjön. Järnbruket uppfördes vid en fors, och det var troligen denna kombination av Orranäs och fors som gav upphov till namnet Orrefors.
I början av 1800-talet ägdes järnbruket av Carl Henric Barchæus. Vid hans död ärvdes bruket av dottern Hedvig. I sitt äktenskap med friherren major Carl Fredrik Taube af Odenkat fick hon sonen Bernhard Taube af Odenkat som så småningom blev brukets disponent. I mitten av 1800-talet hade järnbruket blivit så olönsamt att man startade ett sågverk istället. (Hammarsmedjan drevs dock vidare ända till år 1916.)
År 1897 såldes Orrefors Bruk, inklusive skogen, till J.A. Samuelsson i Linköping. För att kunna utnyttja all spillved som sågverket producerade ville Samuelsson öppna ett glasbruk, varför han anställde Erik Leonard Widlund och rekryterade erfarna glasblåsare från Kosta glasbruk.
Glasbruket grundas
Hytta och sliperi uppfördes, liksom arbetarbostäder. År 1898 var man redo att påbörja glastillverkning i tre verkstäder i Orrefors. Inriktningen var tekniskt glas, medicinsk glas, servisglas och hushållsglas. År 1899 startades en fönsterglashytta.
Konsul Johan Ekman
År 1913 köptes Orrefors bruk av konsul Johan Ekman från Göteborg, och han tillsatte året därpå Albert Ahlin som chef för glasbruket. Det var nu som tillverkningen av kristallglas startade i Orrefors. De första glasen formgavs av glasblåsarmästarna Knut Bergqvist och Fritz Blomqvist, konstnären Eva Jancke-Björk, glasmålaren Heinrich Wollman och sliparen/gravören Gustav Abels. År 1916 knöts även konstnären Edward Hald till Orrefors. Gruppen tog fram både bruksglas och konstglas. Bergqvist, Jancke-Björk och Hald experimenterade tillsammans med framställningen av överfångsglas och resultatet blev det berömda graalglaset.
Orrefors ställde ut sitt graverade glas på konst- och industriutställningen i Göteborg 1923 och på världsutställningen i Paris 1925. Världsutställningen innebar ett stort genomslag för Orrefors på den internationella scenen och i England myntades uttrycket ”Swedish grace” – en slags svensk motsvarighet till art déco.
Tekniker som tagits fram i Orrefors
Graal (1916)
Mykene (1936) – en vidareutveckling av graaltekniken
Fiskgraal (1936)
Ariel (1937) – en vidareutveckling av graaltekniken
Slipgraal (1938)
Kraka (1944) – graal i spetsornament
Ravenna (1948)
Fotoets (1949) – en teknik med svenskt patent
Fuga (1954) – en teknik med världspatent
Kosta glasbruk
Kosta glasbruk ligger i Ekeberga i Lessebo kommun, i en tätort som vuxit upp kring bruket och fått sitt namn efter det.
Exempel på formgivare som varit verksamma vid Kosta glasbruk
| Axel Enoch Boman (1898-1902) | Bertil Vallien (1963-) |
| Gunnar G:son Wennerberg (1899-1909) | Ann Wolff (1964–1978) |
| Kai Nielsen (1903-1904) | Göran Wärff (1964–2013) |
| Karl Lindeberg (1908-1910) | Rolf Sinnemark (från 1967) |
| Alf Wallander (1908-1914) | Sigurd Persson (från 1968) |
| Sven Erixson (1909-10) | Paul Hoff (från 1972) |
| Karl Hultström (1917-1919) | Lisa Bauer (från 1972) |
| Edvin Ollers (1917-18 och (1931-32) | Anna Ehrner (från 1975) |
| Sten Branzell (1923-1930) | Kjell Engman (1977-) |
| Ewald Dahlskog (1926-1929) | Bengt Edenfalk (1978-1989) |
| Elis Bergh (1929-1954) | Ann Wåhlström (1990-2005) |
| Sven Erik Skawonius (1934-1935) | Gunnel Sahlin (1990-2005) |
| Tyra Lundgren (1935) | Olle Brozén (2000-2007) |
| Oskar Dahl (1939-40) | Anne Nilsson (2001-2005) |
| Vicke Lindstrand (1950-75) | Åsa Jungnelius (2007-) |
| Ernest Gordon 1952-53) | Ludvig Löfgren (2007-2013) |
| Mona Morales-Schildt (1958-71) |
Kostas historia
Bakgrund
Redan år 1736 ansökte löjtnant Lars Johan Silfversparre om privilegier för att starta ett glasbruk i Johanstorp i Lenhovda socken, men hans ansökan beviljades ej. Däremot erhöll han år 1740 privilegier för att starta ett glasbruk i Dåvedshult i Ekeberga socken. Istället för att själv starta verksamheten gav Silfversparre dock bort privilegierna till landshövdingarna Anders Koskull och Georg Bogislaus Staël von Holstein.
Glasbruket grundas
År 1741 var det nybyggda glasbruket redo att invigas. Kalk och krita köptes in från Skåne, medan sand, kvarts och pottaska kunde uppbringas lokalt. Med sodan var det värre – den fick man importera från områden kring Medelhavet.
Det nya glasbruket gavs namnet Kosta av ägarna KOskull och STAël. De första glasblåsarna rekryterades från Thüringen i Tyskland, och under de första 50 (!) åren arbetade bara utländska glasblåsare i bruket.
John Friedrich Wickenberg
Under perioden 1756-1790 leddes glasbruket av Johan Friedrich Wickenberg. Glasbruket gick bra och man öppnade upp försäljningskontor i Kalmar, Stockholm, Göteborg, Kristianstad och Karlskrona. Dessutom hade man börjat exportera glas till Riga och Sankt Petersburg på andra sidan Östersjön.
Att konkurrenten Henrikstorps glasbruk lades ned 1762 bidrog givetvis till att öka efterfrågetrycket på glas från Kosta, särskilt i södra Sverige där Henrikstorp tidigare var en viktig producent.
Under Wickenbergs ledning tillverkades både fönsterglas, prydnadsglas och hushållsglas. Förutom det så kallade vita glaset gjordes grönt glas. Från och med år 1773 började man köpa in utländsk sand som passade för att göra väl avfärgad glasmassa. Denna dyra sand användes dock bara för vissa utvalda produkter.
Johan Reinhold Angerstein och Johan Fredric Dufwa
Wickenberg avled år 1790 och glasbrukets ärvdes av Catarina Wickenberg. Ledning övertogs av J.F. Wickenbergs mågar Johan Reinhold Angerstein och hovrättsrådet Johan Fredric Dufwa. De drev bruket fram till 1823 och även denna period var en framgångssaga för Kosta.
Uno Angerstein
Efter att J. R. Angerstein och J. F. Dufwa avlidit anställde deras arvingar J.R. Angersteins son Uno Angerstein som direktör för Kosta år 1830. Angerstein den yngre stannade på posten ända till och med år 1874. Han expanderade produktionen ytterligare och upprättade kommissionslager i Karlshamn, Ronneby, Växjö, Malmö, Lund, Ystad, Visby och Norrköping.
Uno Angerstein hade ett starkt intresse för konstglas och bjöd därför in konstnären Killian Zoll att gratis vistas i bruket.
Från 1840-talet och framåt gjordes djupslipning av glas i Kosta.
När järnvägslinjen Karlskrona – Alvesta stod klar innebar den en stor förbättring för Kosta vad gällde transporterna av glas, och bruket lät bygga ett magasin vid Lessebo järnvägsstation och en ny väg dit.
Under 1870-talet intensifierades konkurrensen eftersom så många nya glasbruk dykt upp i Småland, samtidigt som importen av utländskt pressglas ökade. Från och med år 1875 leddes Kosta av konsortiumet Kosta Intressenter, företrädda av Reinhold Charpentier, och under 1878-1886 hade Kosta glasbruk röda siffror i boksluten.
Ökad konkurrens
År 1886 tillsattes en ny styrelse för Kosta glasbruk. De röda siffrorna vändes till svarta, men vinsterna under den närmaste åren var blygsamma. Bruket ägdes och drevs under perioden 1886-1889 av konsortiumet Kosta Intressenter under ledning av C. Håkansson.
Jägmästaren Axel Hummel anställdes initialt för att använda bolagets skogar för att få fram kapital, men efter några år på den posten valdes han till VD för Kosta. Han kom att bli kvar som VD till och med år 1905.
År 1890 öppnades en smalspårig järnväg mellan Lessebo och Kosta. Den var huvudsakligen byggd för sköta transporter åt Kostas sågverk, men glasbruket fick också nytta av den.
Under 1890-talet gjordes flera investeringar i hopp om att öka lönsamheten för glasbruket. Moderna smältugnar kom på plats, ett nytt sliperi byggdes med plats för 60 glasslipare, och från och med år 1892 började man smälta helkristall i Kosta. Mellan år 1890 och 1893 steg arbetsstyrkan från 250 personer till 305 stycken.
Trots investeringarna lyckades man inte få bruket tillräckligt lönsamt, och år 1894 tvingades man ombilda bolaget. Ombildningen gav bara en tillfällig frist och året därpå ställde Kosta in sina betalningar. En stor del av bolagets skogar och jordbruk såldes av och hela verksamheten organiserades om.
Kring sekelskiftet började Kosta göra ganska fina vinster igen, men drabbades år 1901 av en förödande eldsvåda som förstörde fabrikskomplexet. Ugnarna klarade sig dock, vilket innebar att man kunde återuppta verksamheten igen några månader efter branden.
Från och med 1905 drevs bruket av Carl Gottwald Fogelberg.
De svenska kristallglasbruken
Den hårda konkurrensen mellan de svenska glasbruken gjorde att Sten Kjellgren, disponenten på Reijmyre glasbruk i Östergötland, tog initiativ till att bilda Aktiebolaget De svenska Kristallglasbruken. Bolaget grundades år 1903 och bestod av glasbruken Reijmyre, Kosta, Eda, Alsterfors och Alsterbro. Planen var att få bättre lönsamhet genom upprätta en gemensam organisation för försäljning och marknadsföring av glasprodukterna, samt göra stora inköp av råvaror gemensamt och därigenom kunna pressa priserna. Vidare skulle en arbetsfördelning skapas mellan de fem glasbruken så att de inte kanibaliserade varandra.
Eric Åfors
År 1927 tog Sven Fogelberg över Kosta glasbruk (som nu var en del av De svenska Kristallglasbruken) efter Carl Gottwald Fogelberg, och stannade till år 1931.
Aktiebolaget De svenska Kristallglasbrken höll igång till det tidiga 1930-talet då den allmänna lågkonjunkturen slog hårt mot glasbruken. Bolaget upplöstes och de enskilda glasbruken såldes av. Kosta glasbruk köptes upp av ett konsortium där Eric Åfors – ägaren av Åfors glasbruk – var huvudintressent.
Sven Fogelberg efterträddes år 1932 av Oscar Lindblad, som i sin tur efterträddes av Alfred Rosén år 1937. Rosén blev kvar till 1943.
Uppsala-Ekeby
År 1978 köptes Kosta med Åforsgruppen av Upsala-Ekeby AB.
Orrefors Kosta Boda
Senda år 1990 ingår Kosta glasbruk i koncernen Orrefors Kosta Boda.
Boda glasbruk
Boda glasbruk anlades år 1864 och produktionen lades ned år 2003. Glasbruket, som låg vid byn Förlångskvarn på gränsen mellan socknarna Madesjö och Algutsboda i Småland, grundades av glasblåsarmästarna R.V. Sheutz och E. Vidlund från Kosta.
Boda glasbruk var framförallt känt för sitt konstglas, men tillverkade även inredningsglas och belysningsglas. Det förekom även järnsmide vid bruket.
År 1978 hade Boda cirka 200 anställda.
Från år 1990 ingick Boda i Orrefors Kosta Boda.
Formgivare vid Boda
Fritz Kallenberg
Fritz Kallenberg var formgivare hos Boda från 1925 och framåt och arbetade framförallt med slipat servisglas.
Erik Höglund
Kostnären Erik Höglund började arbeta vid Boda glasbruk redan vid 21 års ålder, efter att ha avslutat sina studier i teckning och skulptur på Konstfackskolan i Stockholm. Året var 1953 och Boda var fortfarande ett glasbruk som verkade tämligen avskiljt från resten av Småland.
Den unge Höglund hade rekryterats av platschefen Erik Rosén, som i sin tur anställts av Boda av ägaren Eric Åfors sex år tidigare.
Med Erik Höglund vid Boda började bruket, som tidigare huvudsakligen gjort hushållsglas, även producera konstglas som kom att bli mycket populära. Under 1950-talet och 1960-talets utvecklades bruket i snabb takt och ett samhälle växte upp kring det.
Så småningom var 14 verkstäder igång i hyttan, och de flesta av dem var sysselstatta med att tillverka glas utformat av Höglund – bde kristallglas och färgat glas. En särskilt ”Höglundstil” skapades, kännetecknad av färgat, hyttarbetadt och bubbligt glas med stora sigill.
Viktiga hyttmästare under den här epoken var Allan Winsth och Erik Eckerström.
Andra exempel på formgivare verksama vid Boda glasbruk
| Monica Backström | Ulrica Hydman-Vallien | Bertil Vallien | Per Arne Lundahl |
| Ann Wärff | Göran Wärff | Signe Persson-Melin | Liselott Jörgensdotter |
| Gunhild Sinnemark | Rolf Sinnemark | Kjell Engman |
Boda efter Boda glasbruk
Trots att Boda glasbruk inte finns längre bedrivs det viss glasproduktion i Boda. Efter att den stora hyttan stängts år 2003 inrättades under hösten samma år en liten hytta i det gamla glasmåleri- och blomsliperiet. År 2011 startade Design House Stockholm en liten hytta i Boda vid namn Vet hut och där bedrivs fortfarande glasproduktion. Glaset säljs i Design House butiker, inklusive butiken OPEN i Boda.
Boda har också profilerats sig inom turistnäringen genom att öppna The Glass Factory, den största konstglassamlingen i landet. Glassamlingen kommer från glasbruken Boda, Åfors och Kosta och utställningen håller till i Boda glasbruks gamla lokaler.